Headlinern för festivalen och också dom sista upp på scen var Iron maiden.
Det hade regnat i princip hela dagen. jag hade stått ute hela dagen utan
varken regnskytt eller tag. Jag var dygnsur, kall och trött. Jag var så nära
på att dra men hängde kvar ändå. Som tur var sprack det upp i himlen lite
efter att mötley började typ som var dom näst sista. Men jag drog till den
stora scenen innan mötley spelat klart och inväntade gudarna.

Så fort introt slogs på och dom klev in.. All värme kom tillbaka, energin,
ljuset och lyckan. Jag var helt upp i det blå. Jag hade en jävla bra plats
vid stängslet som delar upp scenen i två delar från i mitten. kände inte
alls så mycket tryck. Alla sjöng med.

Iron maiden på scen är något man måste uppleva innan man dör.
Dom är så jävla mäktiga, sånn jävla show, kan knappt beskriva det
i ord. En av dom bästa jag sett live. Känslorna efter koserten var väl
mer typ Shit shit shit. Gick knappt och tro det.

Men så snart dom klivit av scenen kom regnet igen. Mitt i mörkret
gick typ ett tio-tusental (många hade dragit innan som inte pallade regnet) blöta
människor över gräsmattan på väg till tuben. Vi såg nog mer ut som zombies.
och då och då lystes hela gräsmattan upp då det blixtrade. Hade fan velat se
det på film, hade nog sett ut som en skräckfilm :P.


1 juli ska jag befinna mig i Ullevi med min lillebror Edwin har jag bestämt.
Han älskar iron maiden och har inte fått se dom live än, men det ska han!